Engelbert Halenius

Biskop 1753-1767

Engelbert Halenius var född 1700 i Söderala i Gävleborgs län. Föräldrarna var kontraktsprosten
Lars Jonae Halenius och Catharina Kram.

Efter skolgång i Gävle blev han student i Uppsala 1719, magister 1728 och sedan docent, 1737 professor, var 1741-45 teologie adjunkt och kyrkoherde i Börje prebende-
församling, 1745-54 teologie professor och kyrkoherde i Danmarks prebendeförsamling, rector magnificus 1750 och blev 2 maj 1753 biskop i Skara.

Halenius hade under sin uppsalatid ägnat sig åt orientaliska språk och ansågs som en lärd och skarpsinnig teolog. Under biskopstiden ivrade han för konfirmationens införande, men var kanske främst riksdagspolitiker, där han tillhörde hattpartiet. Där kulminerade hans betydelse 1755-56 vid kampen om kungamakten, då han stödde Axel von Fersen d. ä. Han var med om att avkunna dödsdomarna över bland annat greve Brahe och uppges resten av livet ha plågats av samvetskval.

1764 var Halenius föreslagen som ärkebiskop men blev förbigången av Beronius (året innan hade han drabbats av slag). Enligt tidens sed adlades hans barn Hallencreutz.
Han är begraven i eget gravkor på sydsidan av Varnhems klosterkyrka. Herdaminnet uppger att han "hade ett eldigt, livligt och genomträngande förstånd, gott minne och ovanlig lätthet att med styrka och klarhet både tala och skriva."