| Kalender | Gudstjänst och bön | Dop | Konfirmation | Vigsel | Begravning |
| Hem |
| Att vara medlem |
| Skara Domkyrka |
| Varnhems klosterkyrka |
| Församlingsliv |
| Diakoni |
| Våra kyrkor |
| Internationellt arbete |
| Pilgrim |
| Skara pastorat |
| Lediga tjänster |
| Kyrkogårdsförvaltning |
| Läsvärt |
| Länkar |
| Kontakta oss |
| februari 2010 Kyrkan och sexövergreppen Avslöjanden om sexuella övergrepp inom Katolska kyrkan har duggat tätt. Det är skakande och upprörande. Det började i USA, fortsatte med avslöjanden från Irland och Tyskland. Inget säger att det inte finns mer. I Sverige är det lugnare, men visst har det kommit nyheter om en präst på västkusten som förgripit sig på konfirmander, en fritidsledare som förgripit sig på barn i Jönköping, en präst i Skåne som fiskat flickor på internet. Upprördheten kommer sig inte av att vi inte skulle veta att sådant förekommer. Just nu träder barnhemsbarn fram som utnyttjats omänskligt. Män åker till Thailand och köper barn och flickor. Skådespelare och regissörer förgriper sig på kollegor och vi vill antagligen inte veta vad som förekommer via internet. Man inser att kyrkan inte är värst. Forskning visar att män i celibat faktiskt har 36 gånger mindre sannolikhet att föröva sexuella övergrepp. Men vi upprörs över att det är andliga ledare som gjort detta, och att kyrkan har dolt brotten så länge. Frågan blir om man ska ställa större krav på kristna än på andra. Jag förmodar att alla svara ”nej”. Man ska självklart kunna förvänta sig hög moral och god etik från alla. Ändå talas det om en ”kristen etik”. Vad är det? Det kan alltså inte handla om etikens innehåll, som i vår tid bäst sammanfattas i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i de regler, huvudsakligen oskrivna, som vi har i vårt medmänskliga umgänge. Det handlar mer om etikens drivkraft. En kristen människa vill leva så som man uppfattar att Gud vill. Andra har naturligtvis andra drivkrafter. Det viktiga menar jag är att göra sig medveten om utifrån vilken värdegrund som man vill leva, för det är den som ger mig viljan och kraften att stå upp för de uppsatta idealen. Man behöver alltså inte vara kristen för att följa 10 Guds bud eller inse att de är förnuftiga. De som bryter mot dem bryter först och främst mot sin egen mänsklighet. Men ingen av oss kan kasta första stenen. Det har däremot kristen tro något att säga om. Den är mycket realistisk om både det ljus och det mörker som ryms inom människan. Ingen kan förhäva sig. Man åker dit på olika områden, kanske i kärlekslöshet till dem man älskar mest. Syndernas 10-i-topp-lista är i detta sammanhang ointressant. Den som har förbrutit sig ska naturligtvis ta sitt ansvar och dömas av samhället, om det  är frågan om brott. Han/hon har brutit den gemensamma koden och skadat medmänniskor. Ett särskilt svårt kapitel gäller dem som drabbats och som måste få all hjälp och allt stöd som vi är mäktiga att ge. De har ofta ”glömts bort” tidigare. När man kommer till kyrkan är den inget annat än en gemenskap av syndare, som vet att det finns nåd. Livet är så otroligt komplicerat. Just därför sänder Gud i kärlek till människan sådan som hon är sin Son Jesus Kristus. Detta är kristen tro och menar man allvar med det blir konsekvensen förlåtelse. Man brukar skilja på synden och syndaren. Det är synden som fördöms, vilket är vår smala lycka.Erfarenheten säger att etik och god moral inte garanteras av religiös tro, men att religiös tro är den bästa grunden mot avhumanisering. För kristna spelar tron att Gud blev människa den avgörande rollen. En människa är ingen skit, och får inte behandlas så. Det gäller andra, och en själv. Varje samhälle bygger på ideal, som inte går att föra i bevis rationellt, men som är nödvändiga att ta spjärn emot. Förr var man noga att redovisa vilka det var. Etik handlar alltid om föredömen och att följa en auktoritet. Idag tycks det vara de som för stunden ropar högst och syns mest i underhållningsmedia som får auktoritet. Det konfunderar mig. Anders Alberius, domprost Till Krönikor |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
