"Stilla veckan”

- mysteriet kring Jesu död och lidande förtätas

När fastetiden går mot sitt slut i ”stilla veckan” förtätas det mysterium som är Jesu lidande och död.

Veckan inleds med Palmsöndagen, som handlar om Jesu inridande in i Jerusalem, där folket hälsar honom med den traditionella kungahyllningen: ”Hosianna, välsignad vare han som kommer i Herrens namn”.

Stilla veckans dagar har fortsättningsvis sina egna namn: Blåmåndag (förmodligen uppkallad efter fastefärgen blå), Vita tisdagen och Dymmelonsdagen (under onsdagen utbyttes kyrkklockornas metallkläpp mot en av trä, en ”dymmel”, som gav ett dovare ljud). Skärtorsdagen (som kan ha sitt namn efter det äldre verbet skära, ”rena”, syftandes på evangeliets berättelse om hur Jesus denna kväll tvättar lärjungarnas fötter) ägnas huvudsakligen Jesu sista måltid där Jesus ger kyrkan den heligaste av alla handlingar – mässan, genom vilken han ger sina efterföljare av sig själv, sin kropp och sitt blod.

Efter den sista måltiden grips Jesus och under natten hålls den skenrättegång som under Långfredagens första timmar leder till Jesu dödsdom. (Fram till 1969 hölls denna dag i Sverige i helgd så till vida att offentliga nöjesarrangemang var i lag förbjudna.)

Jesus förs därefter upp mot staden Jerusalems avrättningsplats, Golgata, för att korsfästas. I kyrkans historia har denna Jesu död ihågkommits i den nionde timmen, dvs. kl. 15.

Efter Långfredagen följer den fastedag – som dock idag av många firas som påskens inledning – Påskafton, vilken i kristen tradition istället ägnas tanken på Jesu gravvila. Påskafton är alltså fortfarande en fastedag, en del av stilla veckan, ägnad Jesu död. Under den efterföljande nattens – påsknatten - mässa får de trogna vaka och be, samt återigen fira det mysterium som ger världen liv, påsk – Jesu uppståndelse från de döda. 

För gudstjänster i påsk se vår Kalender