| Kalender | Gudstjänst och bön | Dop | Konfirmation | Vigsel | Begravning |
| Hem |
| Att vara medlem |
| Skara Domkyrka |
| Varnhems klosterkyrka |
| Församlingsliv |
| Diakoni |
| Våra kyrkor |
| Internationellt arbete |
| Pilgrim |
| Skara pastorat |
| Lediga tjänster |
| Kyrkogårdsförvaltning |
| Läsvärt |
| Länkar |
| Kontakta oss |
maj 2010
Herrens hus Kyrkobyggnaderna är viktiga markörer både i tätorter och i landskapet, men är de möjliga att besöka? Är de öppna? Inför sommarsäsongen med besökare till våra bygder är det en berättigad fråga. Det finns få ställen som fångar platsens och socknens identitet som kyrkan. Där finns en levande historia ända fram till nutid. Kyrkans ändamål har hela tiden varit detsamma. Generationer kommer och går. Kyrkan har varit öppen i helg och vardag, i sorg och glädje. Just nu har vi ansvaret att se till att kyrkorna fungerar och sedan ska vi lämna över till dem som kommer efter oss. Här finns utmaningar.Undersökningar visar att vi tänker ”Svenska kyrkan” först som kyrkobyggnaderna, sedan som nationell organisation och därefter som den lokala församlingen.  Våra kyrkor är unika. De har ofta legat på samma plats och haft samma funktion i 1000 år. Visst revs en hel del på 1800-talet och nya kyrkor byggdes. Mycket är hänt och alla kyrkor vittnar mer eller mindre om tidens växlingar. Tar man Skara domkyrka som exempel är det idag den fjärde byggnaden på samma plats. Den är i sin tur ombyggd och förnyad ett antal gånger, vilket inte gör den mindre intressant. Kyrkorna finns över hela landet. De har skapats och brukats av alla. De ska vara öppna och tillgängliga för alla. De är unika.Trossamfundet Svenska kyrkan äger idag 3.338 kyrkor. Av dem är 2.931 kulturskyddade. Var och en inser att detta ansvar är en enorm utmaning, att underhålla dem, göra dem tillgängliga och använda dem på rimligt sätt. Visst händer det att kyrkor tas ur bruk eller till och med rivs, men det är ovanligt. Under 2000-talet har 12 kyrkor avyttrats och när det skett har det föregåtts av långa processer och mycket vånda. Kyrkan bär bygdens själ, samhörighet, innersida och identitet på ett annat sätt än telefonkiosken, skolan eller församlingshemmet. Det är därför inte rimligt att bara kyrkans medlemmar ska stå för ekonomin. Svenska kyrkan får förvisso av staten ett anslag för särskilda renoveringar. Det kallas för ”kyrkoantikvarisk ersättning”. Förra året täckte det ¼ av allt underhåll som utfördes på kyrkor. För de särskilda antikvariska projekten fick pastoraten ersättning motsvarande 49% av kostnaderna. Svenska kyrkans medlemmar står alltså för en betydande egen insats. Man frågar sig hur länge detta kommer att vara möjligt. Medlemmarna vill ju för sina medlemsavgifter få så mycket annat som körer och musik, gudstjänster, diakoni, barn- och familjearbete, konfirmationer, begravningar, dop etc. Det går en gräns för vad medlemmarna, som blir allt färre, klarar.  Byggnadsprojekt på kyrkor blir alltid dyra. Det handlar om gamla och känsliga miljöer. Det är bra att kyrkan hjälper till att upprätthålla kulturhistorisk kompetens och att ge sysselsättning för hantverkare, men frågan är varför inte staten helt svarar för de rent antikvariska och kulturhistoriska projekten. Medlemmarna kan naturligtvis stå för löpande utveckling och vanligt underhåll. Det är bra om man klarar det. Förr gick man till kyrkan när det var gudstjänst. Ljusbäraren som kom i slutet av 60-talet, tillsammans med charterresor till Sydeuropa, förändrade vårt beteende. Nu vill man komma också när det inte är gudstjänst. Det kan vara av historiskt intresse, men många vill också ha med sig något för sig själv, för sin själ. Ett kyrkobesök är inget vanligt museibesök. Svenska kyrkan vill vara öppen och tillgänglig, men stölder har skapat en ängslan. Kan man riskera att något stjäls som funnits i kyrkan sedan medeltiden? Kyrkstölder är inte vanliga. De som förekommer får stor medial uppmärksamhet. Det är ju särskilt nedrigt att stjäla föremål som människor håller för heliga. Känslorna upprörs och det gillar media. Faktum är att bränder är en större risk och att man inför valet ska välja brandlarm före säkerhetslarm. Många församlingar tar en kalkylerad risk. 60% av alla kyrkor är öppna mer än 100 dagar/år. I Skara pastorat är 10 av 16 kyrkor sommaröppna tack vare lokalt engagemang vad gäller öppnande, stängning och tillsyn. Andra löser problemet genom att ha ett telefonnummer utanför kyrkan. Sämst är om porten bara är låst. Det ger fel signaler för en kyrka som vill vara öppen och tillgänglig för alla.  ”Kyrka” betyder ordagrant ”det tillhör Herren”. Kyrkor har helt vanliga fastighetsbeteckningar, men det är ganska ointressant. Det som utövar dragningskraft är att kyrkan är en byggnad av annat slag. Ser annorlunda ut, fungerar annorlunda, påminner om en kraft som går utanför börser och politik och inbjuder till något så annorlunda, så omodernt och alltid aktuellt som en gudstjänst. Kyrkor är ”Herrens hus” och utan dem skulle det bli konstigt tomt. Anders Alberius, domprost
Bilder på Skallmeja, Skärv, Öglunda och Vinköls kyrkor. Krönikor av domprost Anders Alberius |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
