Skara Pastorat
Skara Pastorat
Kalender Gudstjänst och bön Dop Konfirmation Vigsel Begravning
augusti 2011


Kroppens vikt

Hur man äter, vad och när man äter signalerar vem man är, liksom vad man inte äter eller vid vilka tider man inte äter. Det handlar om religiös förståelse, men kan även ha kulturella eller lokala implikationer. I Mellanöstern äter man inte gris, såsom vi. Vi äter sällan kanin, men det gör man där. Det är till och med nationalrätten på Malta. Maten visar hur man förhåller sig till liv runtomkring, till sin egen kropp och till den övriga skapelsen.

I ingen annan religion har kroppen en så respekterad ställning som i den bibliska kristendomen. Att Gud blev människa gjorde alla kränkningar av kroppen, den egna och andras, omöjliga. Antikens samhällsklimat var inte så annorlunda vårt. Många kvinnor lockades då av kristendomens uppvärdering av kroppen, på liknande sätt som ett antal kvinnor idag anlägger slöja i protest mot sexualiseringen i mode, media och västerländsk kultur. Då stod kyrkan för något annorlunda.

Snart gjorde andra röster sig hörda. De menade att eftersom religion och tro är något andligt måste det vara ointressant hur man behandlar kroppen. Vad och när man äter och dricker eller hur och med vem man har sex ska ingen lägga sig i. Andligheten rör bara det inre jaget, sa man. Men då blev en sådan som Paulus arg och sa, att vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga Anden. Ära då Gud med er kropp!

Senare kom rörelser som har påverkat in i vår tid. De sa att kroppen rentav var något smutsigt, något som skulle gömmas undan och som man skulle skämmas för. Man höjde själen till skyarna och talade om frälsningen som om den inte gällde hela skapelsen. Är dagens utseendemanipulation en reaktion mot det? När man inte längre tror sig ha någon själ växer paniken inför kroppens förändringar och missnöjet med sitt utseende och sin kropp. Eller handlar det bara om leda?

Kyrkan och religionerna står för ett synsätt som lyfter fram människans värdighet och varje människas unika värde. Tron att människan och vår värld är skapade av Gud ger kroppen helighet. I de bibliska religionerna men också i andra finns respekten för livet som en grundbult. Frigjordhetens apostlar brukar ropa om sexualskräck och fobier av olika slag, men man kan faktiskt vända på steken och tala om respekt för eget och andras liv. Till och med annat liv. Jag tycker det är viktigt att till exempel Vildåsnan, en kristen vegetarisk rörelse, lyfter fram djurens värde. Djuren är inte industriprodukter för våra matbord utan unika liv.

Till människans villkor hör att kroppen åldras. Krafter sinar, olika förmögenheter försvagas och krämpor gör sig påminda. Det är bra på alla sätt att underhålla sin kropp så gott det går, men människans lott är att en gång dö. Kroppen ska lämnas som en klädnad. Om någon menar att då väntar bara ett svart hål, intet, är det bara att beklaga. Kristen tro tänker högre om människan.

Bilden som ofta tas kommer från jordbruket. Det frö som stoppas i jorden växer upp till en växt med helt annan gestalt. Vi behöver inte göra något åt det mer än luckra och påta lite. Det betyder att min kropp på andra sidan kommer att ha min identitet, samtidigt vara helt annorlunda. ”Förhärligad” kallas det. Jaget utplånas inte utan förhärligas. Den jordiska kroppen är en gåva som ska vårdas och inte profaneras eller realiseras. Värdet är oändligt, men en gång lämnas allt för något nytt.

Kyrkan talar för tyst om dessa perspektiv, tycker jag. Jag är övertygad om att många längtar efter människans och kroppens uppgradering. Varje mässa ges Kristi kropp på ett hemlighetsfullt sätt till deltagarna och en förening över dödens och avklädandets gränser sker. Ingen annanstans kan man vara med om något som ens liknar det. Om tonårsflickor som skär sig med rakblad, kvinnor som känner sig exploaterade, medelålders män som försöker köpa ungdom och gamla vars bäst-före-datum gått ut vågade ta ett steg in i denna verklighet skulle det kunna upplevas som en befrielse.

Kroppen är av vikt och att vi hyser aktning för varandra och varandras kroppar är grundläggande.

Anders Alberius, domprost