april 2010

Kunskapens tro och trons kunskap

Förra månaden hölls en spännande, för att inte säga märklig, disputation i Lund. Avhandlingen var på 727 sidor. Disputationen tog 6½ timme och personen som efter denna maratonmangling kan titulera sig filosofie doktor heter Erik Persson. Ämnet var datavetenskap. Det som rapporteras från detta tillfälle är att första halvan av avhandlingen är en analys av de ofta misslyckade försöken att industrialisera produktionen av datorprogram. Runt denna del fanns inga frågetecken. Men det märkliga är att Erik Persson fortsatt med en andra del, där han tar avstånd från det han redogör för i sin första del. Hans avståndstagande bygger på ett etiskt ställningstagande som han, mot mångas inrådan, valde att publicera inom avhandlingens ram.

Erik Persson säger själv att det under arbetet med ämnet hos honom växte fram en misstro mot den utveckling som man kan se i datorvärlden. Vad gör den med oss och vad gör vi med den? Helt nya begrepp och insikter växte fram under hans forskning. Han ställde frågor om vad som är den verkliga verkligheten. Han leddes in i studier av Guds Ord och övertygelsen om att man som forskare i datavetenskap måste ställa helt andra frågor än vad som är brukligt. Datorerna, säger Erik Persson, leder in i en Virtual Reality som står för en ockult, spiritistisk världsuppfattning. Datorvärlden hotar att göra hela vår verklighet till ”Virtual reality”, och resultatet blir en slags kollektiv schizofreni. Erik Persson går så långt att han menar att han genom att vilja driva en öppen förutsättningslös vetenskap måste ifrågasätta kollegor för att de hamnat i vad han betecknar som ockultism. En del vetenskapliga teorier kallar han för ”bluff”. Det är klart att det tog fyr på denna disputation.

Man må tycka vad man vill om just denna avhandling, men man kan inte längre enkelt ställa religion mot vetenskap, om man med religion menar ett ständigt sökande efter ursprung, sammanhang och mål och om man med vetenskap menar ett ständigt sökande efter sanningen om varför och hur allt är. Problemet kommer när vetenskap hävdas som den enda absoluta kunskapen och religion liktydigt med vidskepelse. Eller när religiösa företrädare framställer sig som de enda sanningssägarna. Det finns fundamentalism på ömse håll. Arbetet för upprätta en respekt och samsyn vad gäller den komplexa kunskap som ges bland annat genom den nya kvantfysiken ödeläggs av såväl religiösa som nyateistiska extremister, som vill ha en enkel och medial slagordsdiskussion. Kan vi vänta en förändring, en större ödmjukhet?

Fredrik Lindström skriver i sin nya bok ”Evolutionen och jag kommer inte överens” att han inte vill acceptera att han bara skulle vara ett led i evolutionens oändliga, meningslösa kedja. Att hans individualitet och personliga märkvärdighet skulle vara försumbar och att hans kropp bara skulle vara en behållare för gener. Det är för låg ambitionsnivå, skriver han. En renodlad darwinism med budskapet att det bara är de starka som överlever, den så kallade äta-eller-ätasfilosofin, är svår för troende inte ur ett skapelseperspektiv utan ur ett människosynsperspektiv. Människans mänsklighet ser vi i förhållandet till det svaga, både hos oss själva och hos andra. Kristendomen är så radikal att den sätter ett kors och en dödad gud i centrum.

Kommer den nya kvantfysiken till vår hjälp? Är det sant att det finns ett underliggande energifält (Zero Point Field) som utgör ett slags högre kollektivt medvetande? Har vi alla universum i oss och vad blir i så fall Gud? Frågorna växer. Kräver nya upptäckter både en ny vetenskap och en ny teologi? Kommer man att behöva formulera en gemensam sanning, eller kommer man att fortsätta att hävda olika sanningsbegrepp och verklighetsbeskrivningar?

Man kan naturligtvis möta en oljemålning på olika sätt. Man kan ägna sig åt att studera olika färglager, penselföring, materialval etc. Man kan också fråga sig vad målningen säger oss, hur den tilltalar och upplevs, alltså dess meningsinnehåll. Det finns ingen reell motsättning däremellan utan en komplementaritet som behövs för att kunna se desto mer.

För många av oss är det viktigt inte bara att få olika orsakssammanhang belysta utan få ta i frågorna om mening och intention, om Gud och om slump. Vem vill inte veta om mitt liv spelar roll eller om det är likgiltigt att och hur jag lever? Vi står i ett skede där mycket kan och ska ifrågasättas, men där vi också utmanas att tänka nytt och våga ta in nya tankar för upptäckter av både Gud, oss själva och vår miljö. Det fodras visst mod för att göra det. Jag tycker att Erik Persson visade mod.

Anders Alberius, domprost


Krönikor av domprost Anders Alberius