| Kalender | Gudstjänst och bön | Dop | Konfirmation | Vigsel | Begravning |
| Hem |
| Att vara medlem |
| Skara Domkyrka |
| Varnhems klosterkyrka |
| Församlingsliv |
| Diakoni |
| Våra kyrkor |
| Internationellt arbete |
| Pilgrim |
| Skara pastorat |
| Lediga tjänster |
| Kyrkogårdsförvaltning |
| Läsvärt |
| Länkar |
| Kontakta oss |
oktober 2010 Människans värdeFörst efter valet kom diskussionen om människans värde igång. Med facit i hand insåg de stora partierna att man skulle tagit diskussionen tidigare. Det var inte plånboksfrågorna det gällde. Det var människans värde. Om vi inte är beredda att stå upp för det får vi ett samhälle där vi vet alltings pris, men ingentings värde (Oscar Wilde). En människas värde ligger inte i vad hon kan köpa, utan i att hon är skapad efter Guds bild. Det är kristen människosyn. Innan kristen tro antogs i våra bygder lades ett nyfött barn i faderns famn. Gav han barnet ett namn fick det leva. Utan namn sattes det ut i skogen till vilddjuren. Kyrkan kom förvisso att märkas med kyrkor och klockklang i landskapet, men bland människorna märktes kristen tro främst i deras sätt att behandla varandra. Att också barn och gamla, svagsinta och sjuka hade samma värde var en revolutionerande nyhet. Liksom främlingar. Den kristna etiken hävdar detsamma idag. Vi kan kalla det demokratiska värderingar eller se det i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Källan är det judiskt-kristna idéarvet. Det är nu avgörande att på politisk nivå ta diskussionen och att bland barn och ungdomar undervisa och samtala. - Skolan bearbetar inte frågan om människosyn på ett tillfredsställande sätt. Ungdomar som konfirmeras finner ett viktigt komplement där, skriver Annika Jönsson i en uppsats som framlades vid Malmö Högskola 2007. - Konfirmationsundervisningen förändrar ungdomars självbild och synen på människans värde på ett positivt sätt medan ungdomar tycker att frågorna om människovärdet tas upp för lite i skolan. Om detta skulle stämma även för högstadieungdomar i Skara har de ca 65% som deltar i kyrkans konfirmationsundervisning här en stor fördel. Det finns idag krafter som vill tona ner eller till och med stryka religion från offentligheten, inklusive skolan. Jag menar att det vore ett svek mot de unga och ett stort misstag. De måste få vuxnas hjälp att forma inte bara sin politiska, sexuella och yrkesmässiga identitet, utan även sin religiösa. Idag har internet och musik blivit viktiga kanaler härvidlag, men viktigast är alltid goda samtal med föräldrar, lärare, konfirmandledare och andra vuxna. Där får man förebilder att förhålla sig till.  Unga går inte längre och konfirmeras för att få presenter. De är nyfikna på en andlig identitet, på kyrkan och kristendomen. Många som börjar är inte troende utan kommer mer av nyfikenhet. Majoriteten av dem som tillfrågades i undersökningen ansåg att konfirmandläsningen förändrat dem och deras inställning till människans värde, säger Jönsson. - Då jag ställde frågor till konfirmander som rörde synen på människovärdet i konfirmandarbetet var de väldigt nöjda och även på frågan om konfirmandundervisningen förändrat deras självbild och synen på människans värde svarade majoriteten ja. De beskrev sig som ”snällare” och att de behandlar människor bättre. Att de fått känna sig sedda och värdefulla kan man se påverkat dem. Den uppfattning jag fick var att konfirmandundervisningen blivit ett komplement till den värdegrund skolan ska förmedla, men inte alltid förmedlar som sig bör. Skolans och kyrkans undervisning ska inte spelas ut mot varandra. De komplementerar varandra. Det som är intressant i Annika Jönssons uppsats är att ungdomarna själva upplever att de fått tid och redskap i konfirmandundervisningen att samtala om och formulera ett eget ställningstagande om alla människors lika värde. Att de också, om än lite trevande, berättar att de drar konsekvenser av det i sin vardag, till exempel i en mobbingsituation, är ett viktigt konstaterande. Lärarna som sedan intervjuas i uppsatsen poängterar skolprästernas viktiga insatser på skolan. Det talar för att ett fortsatt samarbete är avgörande för vårt samhälles grundläggande värden. Anders Alberius, domprost Till Krönikor |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
