| Kalender | Gudstjänst och bön | Dop | Konfirmation | Vigsel | Begravning |
| Hem |
| Att vara medlem |
| Skara Domkyrka |
| Varnhems klosterkyrka |
| Församlingsliv |
| Diakoni |
| Våra kyrkor |
| Internationellt arbete |
| Pilgrim |
| Skara pastorat |
| Lediga tjänster |
| Kyrkogårdsförvaltning |
| Läsvärt |
| Länkar |
| Kontakta oss |
| november 2011 Oh my God OMG syns överallt på Internet. Det finns många anledningar att sucka oh my God när man kollar på nätet. Är till exempel problemet med näthatet ett rimligt pris för yttrandefriheten? Undersökningar visar att var femte mellan 18-34 år utsatts för hot eller kränkningar via nätet. Var finns medelvägen mellan censur och en mediakultur där allt verkar tillåtet? Hur sätts nivån där var och en tar ansvar för sina ord? Ord och handlingar måste ha konsekvenser. Om inte, OMG. Var moralen högre förr? Det finns inga mått för det, men världen såg annorlunda ut och därmed sätten att förhålla sig i den. Frågan om etik på nätet fanns till exempel inte. Internet har skapat nya och oanade möjligheter. Baksidan blir att det man förr fick söka upp i skumma hamnkvarter idag finns några klick bort i varje hem. Det kräver en helt ny moralisk reflektion hos varje datoranvändare = 90% av vårt folk.  Ibland framställs kyrkan som moralens väktare. Medier framställer gärna präster som förmanande och dömande figurer, det så kallade Ingemar Bergman-syndromet. Antagligen är detta en följd av att varje människa vet att vi måste ha en kompass i livet, och var finns den i ett samhälle där alla auktoriteter avskaffats. Kyrkan själv gör inte anspråk på att ge svar förutom till dem som frågar vad ett liv i Kristi efterföljd kan betyda. Kyrkans gudagivna uppgift är att försäkra förlåtelse till dem som sett sin egen brist, vilket är något helt annat.Ibland tvingas ändå kyrkan att liksom spela på bortaplan. Man hamnar i moraliska dilemman för människors fråga idag är mer hur man ska leva för att leva rätt än hur man ska tro för att tro rätt. I frågor som medmänsklighet, miljö, abort, sex, eutanasi etc utgår vi naturligtvis alla från att man ska ha hög moral. Vad det innebär kan och ska man diskutera. Kyrkan deltar gärna aktivt i det samtalet men har ingen ambition att styra över alla. Ibland blir det ändå problematiskt. De stora bankernas girighet är en av vår tids mest upprörande fenomen. Det är ofattbart att de försämrar sina villkor utåt till följd av kriser samtidigt som de redovisar enorma vinster och bonusar. Det finns ingen reson i deras uppträdande. Occupy-Wall-Street upproret började som en spontan och kraftfull protest. Man slog upp sina tält utanför bankerna och fick mediauppmärksamhet. En del av de krav man framfört är långt från verkligheten, men man gjorde något och det är bra. En världsomspännande Occupy-rörelse började. I London blev man bortföst från platsen utanför bankerna, som visade sig vara privat mark. Då slog man upp tälten utanför St Paul´s Cathedral, engelska kyrkans kanske viktigaste kyrka. Hur skulle kyrkan agera då? Klart var att protestanterna var ett hygieniskt och säkerhetsmässigt problem, men främst moraliskt. Var stod kyrkan? Canon Giles Fraser, en kyrklig kändis, välkomnade protestanterna medan Dean Graeme Knowles stängde kyrkan och bad dem dra någon annanstans. Medierna jublade för nu hade man också en kyrklig träta. Men vem gjorde rätt? Både Fraser och Knowles bestämde sig för att avgå, och Londons biskop fick lova göra allt för att ”åter sammanföra finansens agerande med en etisk värdegrund”. Han talade om behovet av en etisk kapitalism. Har kyrkan svar på det? Det finns naturligtvis kristna människor som kan medverka till att föra ett sådant samtal framåt, men Bibel och bekännelseskrifter säger mycket litet om detta. De kan läsas och tolkas med variationer i en given situation. Som så ofta valde inte kyrkan att hamna i debattens fokus utan valdes av andra. Frågorna är inte kyrkans utan rör allmänmänskliga förhållanden, där vi alla måste ta ansvar. Utifrån evangeliet finns inte något givet rätt eller fel. För kyrkan är detta inte helt lätt, om än spännande. Media kräver svart-vita svar, också där de inte finns. Kyrkan vet något om de stora livsfrågorna. Fråga oss om det. Om varifrån och varför. Om livets sedan och vägen dit. Om förlåtelse som alltid håller och som vi alltid behöver. OMG. Anders Alberius, domprost Till Krönikor |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
