| Kalender | Gudstjänst och bön | Dop | Konfirmation | Vigsel | Begravning |
| Hem |
| Att vara medlem |
| Skara Domkyrka |
| Varnhems klosterkyrka |
| Församlingsliv |
| Diakoni |
| Våra kyrkor |
| Internationellt arbete |
| Pilgrim |
| Skara pastorat |
| Lediga tjänster |
| Kyrkogårdsförvaltning |
| Läsvärt |
| Länkar |
| Kontakta oss |
| november 2010 Värna människans okränkbara värde Hur ska vi kunna försvara människans okränkbara värde och de mänskliga fri- och rättigheterna? Frågan har bara blivit allt viktigare med bakgrund av höstens debatter. Frågan har filosofiska och teologiska implikationer, men även politiska och etiska. Det är inte svårt att inse att demokrati, som vi känner det, bygger på erkännandet av varje människas unika värde. Men var finns grunden för denna demokratiska grundprincip? I den idédebatt som förs, där till exempel föreningen Humanisterna utifrån en ateistisk utgångspunkt kräver att samhällslivet sekulariseras och religiösa utsagor lämnas utanför politiska och kulturella samtal, finns en annan röst som är värd att lyssna på. Den kommer från den gamle vänsterfilosofen Jürgen Habermas, som bytt ståndpunkt. Han kan betecknas som samtidsfilosofins intellektuella nestor och har tidigare inte sett något värde i religion. Han menar nu att man öppet måste erkänna att religionen spelar en roll och att den bör (!) spela en roll i ett modernt samhälle.  Anledningen till detta är att religionen står som ett värn för de mänskliga rättigheterna och vårt rättssamhälle, som är byggt på de judiskt-kristna principerna. Han har sett att man inte kan lagstifta om solidaritet och medmänsklighet, om motivation för gemensamt ansvarstagande i samhället eller ett politiskt engagemang för allas bästa. Han har sett hur fler och fler bara ser till sitt eget bästa, hur de mänskliga rättigheterna får ge vika för rent ekonomiska vinstintressen och hur medborgare drar sig tillbaka till den privata sfären. En demokratisk stat kan alltså i längden inte överleva ”utan stöd av exempelvis religiöst motiverade normer”. Man kan notera att Humanisterna som en av sina huvudprinciper på sin hemsida hävdar: ”Nej till etik byggd på religiösa myter”, som man uttrycker det. Om detta spännande tankegods kan man läsa i en bok av Ulf Jonsson: ”Habermas, påven och tron”. Den relaterar bland annat ett samtal mellan Jürgen Habermas och påven Benedictus. Naturligtvis nöjer sig inte påven med att tron bara skulle ha ett moraliskt värde. För honom står det första valet mellan att anta att tillvaron har en god och intelligent skapare, eller inte. Att tro är att leva i tillit till denna skapare, till Gud, säger han. Det Habermas och påven är ense om är att religiös fundamentalism är ett exempel på en pervers form av religion, som har en pendang i urspårad sekularisering. Människovärdet kan förtrampas både genom terrorismens fanatism och genom en ohämmad kapitalism, som jagar vinstmaximering. Påven hävdar dessutom förnuftets roll. Om religion och förnuft isoleras från varandra blir resultatet omänsklighet, säger han. Religion och förnuft måste hållas samman. Det är då intressant att notera att Humanisterna skriver: ”Humanismen är en sekulär - icke-religiös - livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron”. Det känns förlegat. Detta är en mycket intressant diskussion och utifrån svensk kontext är det förvånande att se hur en icke-troende och en troende kan vara helt överens om att människovärdet förlorar sin grund om människan själv blir måttstocken. Båda erkänner vikten av en sekulär stat, men ser alltså med oro på sekulariseringen. Religionens förskjutning till den privata sfären blir en björntjänst.  Mot denna bakgrund menar jag att det är viktigare än någonsin att hävda, att människovärdet har sin grund i att människan är skapad av Gud till hans avbild och till delaktighet i Guds rike. Inga mänskliga tyckanden eller beslut kan förändra detta eller frånta en människa hennes okränkbara värde. Julen närmar sig och den ger ett utmärkt tillfälle inte att överkonsumera utan att berätta att Gud faktiskt har blivit människa och gått på vår jord. Han fick gå igenom allt som kan möta en människa, och mer därtill. Han övervann genom kärlek. Sedan dess vet vi att den som skymfar en medmänniska därmed skymfar Gud. Har man någon gång firat en kristen jul kan man inte förbli likgiltig. Anders Alberius, domprost Till Krönikor |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
