Skara Pastorat
Skara Pastorat
Kalender Gudstjänst och bön Dop Konfirmation Vigsel Begravning

Abbot

En abbot är inom kristendomen en föreståndare för ett munkkloster. Namnet kommer av det arameiska ordet abba som betyder fader. Abboten väljs av klostrets munkar och vigs till sitt ämbete.

Tidigare var det en hederstitel, som ursprungligen gavs åt varje äldre munk, men som från femte århundradet uteslutande tillkom klostrens föreståndare, vilka hade rättighet att av sina munkar kräva ovillkorlig lydnad. Först i sjätte århundradet stadgades, att abboterna skulle vara prästvigda, vilket förut ej alltid varit fallet, och det sjunde ekumeniska mötet (i Nicæa år 787) medgav dem rättighet att tilldela munkarna lägre prästerlig ordination; dock stod de själva i lydnadsförhållande till stiftets biskop. Men med klostrens tilltagande rikedom växte också abboternas makt. Många undandrog sig biskoparnas myndighet och gjorde själva anspråk på biskopliga rättigheter. Abboter med biskoplig värdighet kallades infular-abboter och lydde omedelbart under påven. Deras kloster kallades omedelbara eller befriade och utgjorde med underlydande särskilda abbotstift. I Tyskland och Schweiz fanns till och med furstliga abbotstift, exempelvis Fulda, S:t Gallen.

Ursprungligen valdes abboten av klostrets munkar och invigdes sedan av biskopen. Ofta tog sig dock furstarna rättigheten att tillsätta abbot. En följd därav blev, att från och med åttonde och nionde århundadena, abbotstiften började komma i lekmäns händer såsom belöningar för krigiska bedrifter. Dessa världsliga abboter, eller "abbotgrevar" (kallade abbates comites eller abbates milites), drog endast inkomsten av stiften; det verkliga föreståndareskapet överlämnades åt dekaner och priorer. De rikaste stiften förbehöll furstarna ej sällan åt sig själva eller såsom "taffelgods" (underhållsgods) åt medlemmar av sina familjer. Så var Hugo Capet "sekularabbot" i det nära Paris belägna Saint-Denis. Sekular-abboter kallades de världsliga till skillnad från de andliga s.k. regular-abboterna.

Vid den reformation av klostren, vilken tog sin början i tusende århundradet, ur vilken cistercienserorden uppkom, avskaffades bruket med världsliga abboter. Missbruket förnyades dock åter i Frankrike i sextonde århundradet. I vissa protestantiska stater i Tyskland bibehölls abbotstiteln åt föreståndarna för forna kloster, som vid reformationen blivit förvandlade till skolor.

Tillbaka till Klosterliv